Lars-Gösta Nauclér spanar för Hästföretagarna om ridskolan i kris. Lars-Gösta, även kallad ”Nåcke”, är författare till boken Hästföretagaren, till Ridskoleekonomi och till Hästen Skatten och Lagen. Han föreläser ofta om hästföretagens ekonomi och har även ett kort förflutet på Ridsportförbundet.
”Tjugo hästar, tre anställda på heltid, ett ridhus och drygt 300 ridande i veckan.” Det har varit mitt recept för att få en Svensk Ridskola att fungera på ett ekonomiskt bra sätt. Och plötsligt fungerar det inte längre.
Framförallt är det antalet ridande per vecka som minskar och ridskolan gör allt för att anpassa sig till den minskande kostymen. Man drar ner personal, man minskar på hästantalet. Men de stora fasta kostnaderna för anläggningen finns kvar och är lika höga även med minskat elevantal. Men visst är det underligt; vi har aldrig haft så mycket hästar och antagligen aldrig heller så mycket uppsittningar som idag! Det verkar som om ridningen inte längre sker på ridskolan i samma utsträckning som tidigare.
De ridskolor jag ser idag och som jag såg på 90-talet har nästan alla tappat elever med ekonomiska svårigheter som följd. Underlaget minskar. Storstädernas ridskolor ser sina köer minska. På mindre orter fyller man inte längre ridgrupperna och vidtar drastiska steg för att anpassa sig till efterfrågan. Frågan är vad det beror på och vad man kan göra.
Min uppfattning är klar. Detta är fråga om en allvarlig ekonomisk situation för RidskoleSverige. Kris eller inte kris må diskuteras men något måste göras. Och jag tror att det är ridskolan själv som måste agera.
Varför?
Varför tappar ridskolan elever? Frågar jag ridskolan själv får jag ett par olika förklaringar som jag tror tyder på samma sak. Eleven köper egen häst tidigare, det finns mera som konkurrerar om intresset, andra ridalternativ är attraktivare och eleven upplever en slentrian i ridskolans undervisning. Eleven ställer krav på kvalitet i varje minut och hoppas på att snabbt bli en bra ryttare.
Och hur gör man när eleverna försvinner? Ridhuset finns kvar, personalen finns kvar och ofta också hästarna. Mer och mer kan jag se att fokus behöver förflyttas över på kundvården för att ridskolan ska kunna behålla sina elever. Marknadsföring och därigenom också kundvård har något positivt i sig. Det är inte alltid självklart viktigt vad du gör för dina nuvarande och kommande elever. Det viktigaste är att du gör någonting för dem. Ridskolan måste gå från att passivt ta emot nya elever som visar intresse till att aktivt marknadsföra oss mot nya elever och nya kundgrupper. Det är frågan om fotarbete!
Behov av förändring
Jag tror att allt tyder på samma förändringsbehov. Vi måste förändra den Svenska ridskolans undervisningsmetoder i grunden. Den utbildning som är baserad på den militära löpandebandsprincipen tror jag är dödsdömd. Istället måste vi skräddarsy utbildningen på ett helt annat sätt efter elevens önskemål och individuella förutsättningar.
Att gå från en massutbildning till att individuellt anpassa ridundervisningen är ridskolans stora utmaning i framtiden. Det tror jag också är den traditionella Svenska ridskolans möjlighet att överleva på sikt.
Lars-Gösta Nauclér december 2012
